När jag väl slutat gråta efter att pappa satt fast min haka i cykelhjälmsspännet, och vi kom iväg var det riktigt roligt. Men jag var rädd varje gång jag skulle få på mig hjälmen igen...
Vi cyklade till en nationalpark där vi fikade. Jag fick till min stora förtjusning äta muffins.
Mamma och jag soldyrkar.
Gott, gott, tänk om man alltid fick dricka sånt här.
Måste kolla om det inte finns en liten droppe kvar till mig.
1 kommentar:
Stackars lilla hakan...
Men vad mysigt att cykla. Vi ska också köpa en hjälm till Tindra så vi kan börja cykla!
Längtar tills Kevin lärt sig så vi kan göra utflykter tillsammans.
Kram
Skicka en kommentar